Ur boken Om du inte rör mig så dör jag: den taktila kommunikationens betydelse för barns utveckling av Ylva Ellneby (1995):

Sensorisk Integration
Sensorisk integration är när hjärnan sorterar och organiserar sinnesintrycken så att vi kan använda dem på rätt sätt och lära oss saker. Utveckling av sensorisk integration är en pågående process under förskoleåren. Det viktigaste är att den första nivån (de kroppsnära sinnena) integreras ordentligt eftersom den är basen för den fortsatta utvecklingen (Ellneby).

De kroppsnära sinnena är: det taktila, kinestetiska och vestibulära sinnet. Det taktila sinnet tar emot signaler från hudens känselceller, genom det kinestetiska sinnet (led- och muskelsinnet) vet vi vart våra kroppsdelar är utan att se efter, det vestibulära sinnet har att göra med balans, tonus och rumsmedvetenhet.

Fungerar inte den sensoriska integrationen på den här nivån kan barnets rörelser vara stela och ryckiga, balansen dålig och muskelspänningen låg. Nerver och muskler fungerar, men hjärnan klarar inte av att samordna dem. Man kan vara överkänslig eller underkänslig i ett eller flera sinnen.

En del barn har ett taktilt försvar, det vill säga att de är överkänsliga mot beröring och undviker lekar med närkontakt. Det kan skapa problem i sociala relationer, då barnet reagerar negativt när andra människor tar i dem. Dessa barn behöver också kroppskontakt, men behöver få träna sig försiktigt i att kunna ta emot den. Lekar av "bråkkaraktär" eller lekar där barnet självt bestämmer graden av beröring brukar underlätta för dessa barn.